Mopedens historia
Ordet Moped är svenskt och är skapat av Harald Nielsen som var redaktör på tidningen Motor. Tidigare hade använts "Trampcykel med hjälpmotor" och även det danska ordet Knallert.
Han tog namnet från orden Motor och Pedal.
Det sägs att tyskarna retade sig på att inte de själva kom på ordet, som används av jättemånga länder.
"Motorpeden" blev uppfunnen av Eugéne och Michel Werner och första visningen var på Parissalongen år 1897. De första modellerna hade motorn monterad vid eller ovanför bakhjulet, alternativt satt motorn framför styret. Det fanns även varianter där motorn var monterad mitt i hjulet. Det var i synnerhet tyskarna som ledde utvecklingen.
1920 kom en lag som sade att alla dessa olika varianter av cyklar med hjälpmotor som vägde max 50 kg, inte krävde något körkort. Detta ändrades redan 1927. Då kom dessa att betraktas som lätt motorcykel och ytterligare begränsningar infördes. Efter 1927 fick en körkortsbefriad lättviktare endast väga 45 kg och måste vara försedd med trampor. Skälet till denna ändring var att det inträffade många allvarliga olyckor.
I 1939 kom en ny lag som klassade alla motordrivna cyklar som lättviktare och alla pålagor återinfördes. Nu hade man inte längre laglig möjlighet att färdas på lättviktaren som starkt bidragit till att minska inaveln på landsbygden, men som också gjort många barn faderslösa. Efter kriget började röster höjas om ett frisläppande.
I en proposition för en ny mopedlag underströk utredarna de sociala aspekterna. Isoleringen i landsbygden skulle brytas och som transportmedel till arbetsplatsen var den viktig. Det behövdes med andra ord något enkelt men ändå säkert och körkortslöst alternativ för den stora massan, nämligen-
Mopeden
Den 30 juni 1952 vid midnatt trädde mopedlagen i kraft och förde med sig ett fordon med fyra friheter:
-Ingen registrering
-Inget körkort
-Ingen skatt
-Ingen försäkring (I början)
Kraven var små och liknar de vi hade fram till EU-mopedlagen.
Minst 15 år, max 30 km/h, två av varandra oberoende bromsar och högst 0,8 hk. Man var också skyldig att ha en ljudsignal med jämn och dov ton. Redan 8 dagar efter att lagen trädde i kraft fanns det 18 st godkända motorer i handeln.
Inom ett år såldes det mellan 50 000 och 70 000 olika mopeder. Detta fortgick ända in på 70 talet. Det såldes runt 100 000 mopeder om året i Sverige. Enligt en undersökning 1957 rullade det ca 400 000 mopeder i landet. Sverige blev den snabbast växande marknaden i världen gällande mopeder.
Olyckor
Mopeden var inte bara ett bra och roligt redskap.
Det var även ett säkert sätt att köra ihjäl sig på.
1953-1958 dog ca 1758 personer i mopedolyckor!
Det ordnades kurser och tävlingar i propagandasyfte och detta höjde säkerheten ordentligt.
(Fast det skulle dröja fram till 1 september 1978, och Gud vet hur många döda och skadade, innan Sverige införde lag om att bära hjälm vid mopedkörning!)
Utveckling
Mopederna blev allt mer vanliga i Sverige. År 1961 ändrades lagen så att motorn fick utveckla 1 hk. De flesta modellerna som tillverkades hade ett utseende som kan liknas vid den populära Vespan. De var överbyggda med kåpor av plåt och hade ett rakt styre. Några hade även den där skyddskåpan framtill som var typisk för Vespan. Dessa mopeder var moderna och mycket populära i stort sett från slutet på 40 talet och fram till 70 talet.
Under 60-talet började en ny sorts moped att växa fram. Det var de modellerna som mer liknar en riktig motorcykel typ Zündapp Combinette, Crescent 50 SS och Puch Dakota bara för att nämna några.
Personlighet
Det har alltid varit vanligt att bygga om och ändra på sina mopeder. Höga styren, plädar på limpan, olika lampor, omlackering, förhöjd framgaffel, flake handtag, backspeglar och nabbade däck är väl bara några av alla olika sätt att göra detta på. Det absolut vanligaste är förmodligen att trimma, vare sig man filar, borrar, drevar eller köper värstinggrejor.
Texten här är till största delen kopierat från sidan Veteranmopeder.com.
